Vem vill riva gamla stan 1930
Initiativtagare till Skeppsbron och den så kallade Skeppsbroraden anses ha varit Gustav II Adolf samt han gav sitt tillstånd att riva östra stadsmuren som fortfarande var Stadsholmens begränsning samt befästning mot öst. Bara några få regleringar har blivit verklighet. Denna paradgata slutade i enlighet med Thomés ritning mitt i ett kvarter inom höjd med Kåkbrinken. Bebyggelsen kom att vända sig mot vattnet med en rad höga och smala hus på långsmala tomter.
vid Helgeandsholmen planerade han en beridarebana för ryttarspel och andra förlustelser, till och med enstaka björngård skulle byggas. På hans ritning syns även de nya, rektangulära kvarteren längs Stora Nygatan. Stadsplaneändringar för bebyggelsen runt Stockholms slott hade redan under tidigt tal framlagts från överintendenten Nicodemus Tessin d. Med sina smala bakgårdar dit solen aldrig kom, dåliga sanitära förhållanden och trångboddhet ansågs Gamla stan vid talet vara "en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt".
Även Stortorget skulle byta skepnad samt ett nytt råd- och börshus var planerat. Det medeltida Stockholm med sina smala gränder och kvarter var på detta vis unikt i Europa, inget motsvarande exempel finns. Omkring framlade slottsarkitekten och stadsplaneraren Jean de la Vallée ett förslag till regleringsplan med enstaka ny Norrbro samt med kvarteren längs den nya Skeppsbroraden, som är i de närmaste identisk med dagens utseende.
Det var huvudsakligen sjövägen och via Saltsjön handelsmän och resande tog sig till staden. Stockholms första marknadsplats, Stortorget , är oregelbundet triangulär och dem äldsta gatorna och kvarteren kring Stortorget passar inte alls in i det slags regelbundna rutnät som jämförbara städer som Lübeck alternativt Rostock uppvisade. Men den nya slottsbyggnaden sysselsatte honom fullt ut och krävde stora finansiella resurser.
Thomés tomtdelningsförslag genomfördes aldrig utan bebyggelsen, med undantag för ett litet område nordväst om Västerlånggatan , revs och delades upp i stora rektangulära kvarter. Brandkatastrofen, som kallades den " stora vådelden ", utraderade sydvästra delen av Stadsholmen och blev startskottet till Stockholms första stora omvandling. Tessin d.
Le Corbusier - den rationella och revolterande arkitekten
Under stormaktstiden handlade det om att förvandla Stockholm från en medeltida borgarstad till enstaka representativ huvudstad av europeiskt snitt. Han ritade även flera byggnader i Skeppsbroraden. Medan flera andra europeiska storstäder planerades vid ritbordet, ägde Stadsholmens centrala och ursprungliga delar ingen omfattande stadsplan. Det skulle dröja flera decennier innan Stora Nygatan var bebyggd och regleringsarbetena pågick fortfarande på talet.
Förmodligen fanns redan tidigare idéer om en reglering av rikets huvudstad, men inga dokument finns bevarade.
Skeppsbroprojektet var lättare för att realisera än Stora Nygatan eftersom man kunde utnyttja den utanför östra stadsmuren befintliga marken som vunnits genom utfyllnader och marken såsom frigjordes genom rivningen av stadsmuren. Ganska snart bestämde man sig dock för att dra den nya gatan vidare norrut i ett rak sträckning till nuvarande Riddarhustorget. Stockholms allra första stadskärna verkar ha vuxit fram utifrån geografiska och praktiska förutsättningar, utan tanke på helheten.
Slottsbacken skulle förses med ramper till ett uppåt avsmalnande plats framför Storkyrkan som skulle kläs i en ny barockfasad. I västra delen visas över det avbrända området ett ny indelning med 54 likformiga tomter vid båda sidor av en ny paradgata, kallad Stora Konungsgatan nuvarande Stora Nygatan. År uppgjordes de första ritningarna som visade hur området skulle bebyggas. Kring sekelskiftet fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade.
Under talets andra hälft fanns starka krafter för att tillämpa stadsplaneprinciperna luft, ljus och breda alléer även på grund av Gamla stan. Det ligger nära till hands att anta att Gustav II Adolf fanns inblandad i en så viktig fråga. kalenderår , när Karl X Gustavs begravningståg tågade fram genom gatan, hade man dock enstaka ståndsmässig bebyggelse med stora stenhus att visa upp. Detta skulle ha inneburit rivning från nästan hela stadsdelens bebyggelse.
Huvudstaden hade fått sin första paradgata. Idag finns inga planer längre på att riva "staden mellan broarna" och sedan är Gamla stan ett k-märkt kulturreservat. Tessins stadsplaneförslag var klart och inom hans plan hade slottsomgivningen fått en färsk skepnad, bland annat en ny Norrbro tillsammans med en skulpturallé, en väldig kungadom och enstaka ny Riddarholmskyrka som förde tanken till Peterskyrkan i Rom. Här skulle det radas upp erövrade kanoner, fanor och andra krigstroféer.
Den nya stadsplanen ritades, stakades ut och anlades på ett organiserat sätt av nya yrkesmän som arkitekter och lantmätare. Påbörjandet av Stadsholmens första planerade reglering kan dateras till den 1 september , när en eldsvåda bröt ut i ett brygghus vid Kåkbrinken samt snabbt spred sig med vinden i den täta trähusbebyggelsen. Under århundradena har det funnits många, delvis radikala stadsplaneförslag för att förnya och sanera Gamla stan i Stockholm.
Vilken arkitekt ville riva Gamla Stan
Samtidigt tillsammans omdaningen längs Stora och Lilla Nygatan genomfördes även ett lika stort projekt på östra sidan om Stadsholmen: anläggandet av Skeppsbron , eller "Skeppsbroraden" som den också kallas. Den var "till nytta och prydnad" och landets första och främsta skyltfönster utåt, väl synligt för alla besökare som anlöpte Stockholm tillsammans fartyg. Upphovsman var sannolikt fortifikationsingenjören Heinrich Thomé och det var tio år före den första regleringen av Norrmalm som började beneath Clas Larsson Fleming I Thomés stadsplaneskiss finns Stadsholmens nordvästra del som hade förskonats från branden fortfarande kvar med sina smala, smala gränder.
Även de östra och västra utfyllnaderna och landutökningarna längs Stadsholmens stränder bebyggdes på samma manér; man förlängde helt enkelt befintliga gränder och kvarter ner till vattnet.