Tror hon skäms för det hon gjorde
samt det är okej, man behöver inte känna till varför man har olika känslor. Därför blir ofta ens första impuls att trycka undan skamkänslorna. Det behöver inte överensstämma helt tillsammans verkligheten, det räcker att det känns således. När man kan se det orimliga inom att man känner skam kan man lägga över ansvaret där det hör hemma: inom det här fallet hos mamman, som vid ett omedvetet sätt skambelagt sin dotter. vilket barn har man få referensramar och existerar dessutom beroende av sin vårdnadshavare.
Men till min klient, som barn, blev det enstaka skamchock. Man kan säga att hjärnan drar felaktiga slutsatser. Det har inget med sex att göra.
Psykologen: "Skam går vidare ifrån generation till generation"
Men de kan även slå till helt oväntat, då det snarare är andra som borde skämmas: När man blir ignorerad på jobbmötet eller när mannen man dejtat dumpar en med ett sms. De kan sätta sig som en sektion i ens självuppfattning. Man behöver inte sätta någon etikett på sina känslor. Sedan dess hade hennes hjärna dragit paralleller mellan sex och skam, utan att hon varit riktigt medveten om det. Både rädslan och flyktbeteendet ökar i sin tur stresspåslaget i kroppen, ännu mer.
Ens överlevnad hänger på för att man anpassar sig.
Låt inte skammen ta över ditt liv: Så får du makten över känslorna
Ofta känns de rent fysiskt, med hjärtklappning, värmevallningar, rodnad i ansiktet samt på halsen, kallsvett, krypkänsla i huden, ångest, ont i magen. För mamman var tillsägelsen förmodligen ingen stor grej. När man blir medveten om att ens reaktioner inte existerar rimliga blir det lättare att avdramatisera skamkänslan. En klient Liria Ortiz hade kände mot exempel skam i samband med sex. Man kan känna sig värdelös, konstig, fel, ful och allmänt hemsk.
Därför kan också skamkänslorna bli extremt starka vid tillrättavisningar.
Något liksom hindrade henne från att uppleva närhet samt njutning. Vi kan känna skam helt inom onödan. Och nu, som vuxen, hindrade detta henne från att ha ett intimt kärleksförhållande. Att det är vanligt och normalt för att barn i den åldern är nyfikna samt utforskande när de leker med varandra. Känner man behov av att ha något konkret att tänka på, att ha som ett orsak, kan man reflektera kring vad detta skulle kunna vara.
För det mesta existerar det lätt att förstå varför man skäms: Om man kallar nya chefen vid fel namn, eller inser att man gjort den stora presentationen på jobbet med stora svettfläckar under armarna. Mitt i leken hade hennes mamma kommit in i rummet och sagt åt henne med skarp röst att denna inte fick leka sådana lekar. Runt fem, svarade hon. Men på längre sikt förstärks de jobbiga känslorna vi vill bort ifrån.
Troligen hade hon själv skambelagts på identisk sätt, som liten. Och då är ej skammen längre hjälpsam för oss. Skamkänslor kunna vara genomträngande starka. Vi är dessutom programmerade att undvika jobbiga känslor. Men uppmärksammar man reaktioner man har, som man inte mår bra av, och lägger ansvaret där detta hör hemma, så bryter man kedjan. vid kort sikt kan det kännas som för att det funkar. Skammen hade inte heller tillsammans henne att göra.
Tillsammans kunde vi sätta händelsen i ett perspektiv. Det var därför hon reagerade som hon gjorde inför den oskyldiga leken. Den var hennes mammas. Man vill sjunka genom jorden och gömma sig. Förmågan att känna skam är med andra ord en förutsättning för att kunna fungera tillsammans med andra, men känslan träffar ej alltid rätt. Det här beror på för att skamkänslorna är en urgammal signal som varnar oss när vi riskerar att bli uteslutna ur flocken.
Skam kan som sagt existera väldigt kraftfullt och obehagligt, eftersom känslan säger att man ÄR fel, konstig, äcklig, misslyckad, värdelös och så vidare.