Vart i hjärnan sitter talet
termen hjärna har utvecklats från fornsvenska hiärne ; det moderna ordet som slutar på bokstaven a var förr en särskild böjningsform från det äldre ordet. Hjärnan är det kroppsdel som styr nervsystemet. Förändringar av proteinet tau som är en beståndsdel av cellskelettet tros orsaka Alzheimers sjukdom. Här överförs information ifrån en nervcell till en annan med hjälp av signalerande molekyler, neurotransmittorer , som finns lagrade i synapsvesiklarna och som sedan skickas ut i synapsklyftan och tas upp från receptorer i det postsynaptiska membranet.
Gemensamt på grund av nervcellerna är att de består av nästa tre delar: cellkropp soma, perikaryon , nervfiber och dendriter. Axoner är ofta långa till att kunna transportera information medelst elektriska signaler över långa sträckor, medan dendriterna, vars funktion huvudsakligen är att ta emot signaler ifrån andra nervceller, är korta. Axonen utgör den så kallade vita hjärnsubstansen medan cellkropparna utgör den grå.
Hjärnan och ryggmärgen utgör tillsammans det centrala nervsystemet.
Cellerna i hjärnan kan delas upp inom två huvudgrupper: nervceller neuron och stödjeceller glia. Storhjärnan delas i två hjärnhalvor hemisfärer från en djup mittfåra, fissura longitudinalis cerebri. Hos de flesta arter är hjärnan placerad inom djurets främre del och hos ryggradsdjuren skyddas den av kraniet. Den innehåller alltså sådant som förekommer i de flesta av kroppens celler. Axon och dendriter skiljer sig vid flera sätt.
Synapsen utgörs av nervterminalen vid axonet, det postsynaptiska membranet på vanligen dendritgrenen och det lilla mellanrummet, som kallas synapsklyftan. Mitthjärnan, hjärnbryggan och förlängda märgen kallas tillsammans för hjärnstammen. Genom neuriterna löper också cellskelettets fibrer, som är viktiga för axoplasmatransporten. inom äldre forskning trodde man baserat på uppskattningar att det skulle finnas betydligt fler gliaceller nära en biljon.
Man brukar dela in den i olika delar utifrån främst anatomi och embryologiskt ursprung. Axoner är ofta förgrenade men inte alls i lika hög grad som dendriterna, där man talar om dendritträd; ordet dendrit kommer också från grekiskans δένδρον, déndron , som betyder just träd.
Om hjärnan
Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän nära åldern 25—30 år och det är pannloben som mognar sist. Detta har i fräsch forskning motbevisats; antalet gliaceller är ungefär lika stort som antalet nervceller ungefär 85 miljarder. Kunskapen är mer begränsad om gliaceller än nervcellerna, men de tycks vara till på grund av att stödja nervcellerna på flera olika sätt. I grekiska är det bland annat besläktat med κρανίον , som givit upphov mot kranium och i latin är det besläktat med cerebrum , som också där betyder "hjärna".
Det är nervcellerna som skickar kunskap mellan olika delar av nervsystemet, och inom människohjärnan kan det finnas så många vilket hundra miljarder celler av detta slag samt lika många stödceller. Framhjärnan är det vilket hos människan blir storhjärnan telencephalon och mellanhjärnan diencephalon. Nervterminalerna på ett axon bildar synapser med en dendritgren eller mer sällan cellkroppen eller axonet på en annan nervcell.
termen kommer från grekiskans γλία, glía , vilket betyder lim. Hjärnan studeras på neuronnivå inom neurovetenskapen och på representationsnivå av kognitionsvetenskapen. enstaka välförstådd funktion hos gliaceller är att forma myelinskidor kring nervcellernas axon. De är utskott ifrån cellkärnan och kallas med ett gemensamt namn för neuriter. På dendriterna finns därför kallade dendrittaggar onormala dendrittaggar har kopplats mot utvecklingsstörning , som ett exempel på deras funktion medan det på axonet förekommer sålunda kallade nervterminaler svullnader som ofta finns inom ändarna men det måste inte vara sålunda som innehåller mitokondrier och synapsvesiklar.
Mitthjärnan ger bara upphov till mitthjärnan mesencephalon.
Så utvecklas språk, minne och sinnen
Hjärnan är en av de anatomiskt mer komplicerade organen inom den mänskliga kroppen. Cellkroppen är en sfärliknande struktur, vilken innehåller cellkärnan samt organeller likt endoplasmatiska nätverket ER , golgiapparaten och mitokondrier. Hos alla ryggradsdjur utvecklas hjärnan ur tre embryonala blåsor: framhjärnan, mitthjärnan och bakhjärnan. Bakhjärnan blir hjärnbryggan pons , lillhjärnan cerebellum samt förlängda märgen medulla oblongata.
Dendriterna och axonen är mer unika för nervceller. Hjärnan kontrollerar och koordinerar kroppsfunktioner som hjärtat , blodtryck , vätskebalans och kroppstemperatur och mentala funktioner som intellekt , känslor , minne samt inlärning. Ordet hjärna är besläktat med hjässa och liknar sina motsvarigheter i andra nordgermanska språk samt tyska. Dessa huvudgrupper kan inom sin tur delas upp i många undergrupper.
Hos mindre ryggradslösa djur talar man hellre om centralt ganglion, eftersom funktionen är relativt enkel. Den anatomiska benämningen på hjärnan inom sin helhet är encefalon , som kommer från det grekiska ordet för hjärna: ἐνκέφαλον , som är en sammansättning av ἐν- , som betyder "inuti", och κεφαλ ή, "huvud". Den funktionella delen av hjärnan benämns hjärnparenkym, vilket omfattar nervceller och gliaceller.
Cellskelettfibrerna fungerar som "räls" för kinesin , såsom transporterar proteiner, till exempel, från endoplasmatiska nätverket i cellkroppen.