Hur ser vargens avföring ut
då man mäter vargens spårstämpel räknas klorna ej med.
Vargens spår
Vargens tår är symmetriska till skillnad från lodjurets, vars tåavtryck existerar osymmetriska. I mjuk snö är det ibland svårt att se vargens eller vargarnas färdriktning. Vargen rör sig helst i trav. Den påminner lite om hundavföring. Då kan man se på avtrycken efter de mellersta tårna, som på vargen alltid är symmetriska, detta vill säga lika långa. Vargarna vilar då och då både under dagen och beneath natten.
Det är mycket svårt att skilja mellan vargspår och spåren av en massiv hund. Vargen är målmedveten och rätlinjig inom sina rörelser vilket gör att spåren ligger i linje och stegbredden är liten. Vanligen flyger en del lös snö i färdriktningen här och där vid spårlöpan. Ungarna rör sig lekfullare och nyfiknare.
På vintern är vargens spårlöpa ofta en pärlbandsliknande travlöpa. I mjuk snö blir steglängden kortare cm , samt vargen trampar med baktassen i samma spår som framtassen. Vargens fotspår är också tydligare avgränsat i färdriktningen eftersom benet ofta lämnar ett snett avtryck i snön på framsidan av spårgropen. Men det är ofta svårt att bedöma det exakta antalet vargar. Vargarna väljer inte alltid ett skyddat ställe utan de kan ligga och vila till modell mitt på ett kalhygge.
När marken existerar snöfri hittar man inte just viloplatser efter vargar om man inte har en sagolik tur.
Hur ser vargens avföring ut?
inom Finland gräver vargarna sällan ut en håla i jorden som vargarna i Sydeuropa utför. På vintern syns legorna tydligt i snön. Som hos hunddjur i allmänhet är spårstämplarna efter vargens framtassar cm större än efter baktassarna cm. I mjuk snö och vid våta kärr breder vargen ut sina tår så mycket som möjligt. I mjuk frost syns inte alltid vargens kloavtryck. Tårna vid vargens baktassar ligger lite närmare varandra, således spåren ser lite långsmalare ut än framtassarnas.
Då lämnar den efter sig pariga spår som kan ha ett stegmellanrum på upp till två meter. Vargens viloplatser ligger ständigt högre upp än den omgivande terrängen eftersom vargarna vill ligga så att de kunna ha uppsyn över sin omgivning. I vargens spårstämpel syns tydliga avtryck av de långa kraftiga klorna 4 st. Då måste man följa spåren tills man hittar ett klart tassavtryck till exempel under en gran alternativt liknande.
Men om det snöat på spåren kan man inte se trampdynornas avtryck inom snön. Avtrycket efter vargens fram- och baktassar kan också skiljas utifrån formen på mellanfotsdynan. På hårt underlag travar vargen oftast tillsammans med kroppen lite snett i färdriktningen. Vargens avföring består av 2, cm tjocka korvar likt luktar starkt och illa. Hos oss förmå varglyan finnas under en rotvälta eller inom en dikeskant i skogen.
Varglyan kan existera ganska anspråkslös ut och framträder inte särskilt tydligt i omgivningen. Det kan bedömas tillförlitligt endast på ställen där flocken av någon anledning delat på sig en stund alternativt genom att räkna legor där vargarna vilat. Då packas snön tätare på bottnen från spåret och spårgropen blir större. Då är kapabel vargspåren ibland tas för lospår. Det kräver mycket energi, så vanligen rör sig vargen inte långa vägar hoppande.
I mjuk vit nederbörd trampar vargarna i varandras spår. Men skuttande och annat lekfullt busande i snön existerar typiskt ungvargsbeteende. Vargens spår är typiska på grund av ett hunddjur. Bakre spårkanten av framtassarnas mellanfotsdyna är lite konkav, medan baktassarnas är konvex eller rak. I vargens avföring finns vanligen hår och benbitar. I slutet av hösten när den första snön faller har ungarnas tassar nästan vuxen storlek och deras spår kan därför inte skiljas från vuxna individers på basis av spårstorleken.
I djup samt lös snö kan vargen ibland behöva hoppa.