Min dotter är så ensam
Min 15 åriga dotter är så ensam.
ett fjärdedel av eleverna i mellanstadiet känner mot sin vilja ensamhet. Normen är ju att ha flera vänner. Nu vet jag inte alls hur situationen uppstått, vad ni testat och hur det funkat. Inte heller vet jag vilka eventuella hinder eller yttre omständigheter som påverkar eller var i landet ni bor, dock finns sätt du kan underlätta gemenskap på? Är hon extrovert eller introvert? För vem vill frivilligt utsätta sig för avvisanden?
oss kan stötta våra barn med det mesta men när det kommer till socialt umgänge och kompisar står vi maktlösa, åtminstone kunna det upplevas så. Har hon haft vänner tidigare som hon upplevt sig sviken från eller har hon med sig erfarenheter från utanförskap eller till och med mobbing likt kan påverka? Ensamhet är aldrig någons fel, men man kan öka chanserna för för att få sociala kontakter. Att tjäna pengar samtidigt som hon har något att göra samt en stor chans att träffa vänner existerar tre flugor i en smäll!
Ensamhet existerar aldrig någons fel, men man kan öka chanserna för att få sociala kontakter genom att vara öppen och ha tålamod. Stämmer det för din dotter? Men din dotter är verkligen inte ensam om att ej ha vänner: flertalet studier visar att enstaka fjärdedel av eleverna ofrivillig ensamhet. Vilka möjligheter till aktiviteter och gemenskap finns? Och menar att det finns en hel del oss kan göra för att öka möjligheterna för att introducera nya vänner.
Att ha den inställningen kan göra att man går in inom sociala situationer på ett mer avslappnat sätt. Min dotter har under hela skoltiden haft svårt att knyta an till vänner, vilket har resulterat i att hon inte haft en enda nära vän under grundskolan. Samtidigt kanske det är bättre att gå vid kurs för att man gillar det snarare än att för att hitta vänner. för att prata om hur gymnasiet kan bli enstaka nystart för din dotter och början vid något nytt är något som de flesta vuxna kan relatera till: många av ens vänner för livet mötte en ju beneath gymnasieåren.
Det är väldigt bra att ni som förälder vet om detta eftersom flera inte vill berätta för sina föräldrar då de inte vill göra dem orolig alternativt besvikna. En del är så upptagna från hur andra ska uppfatta dem att detta går ut över närvaron i stunden tillsammans andra människor. Att vara ofrivilligt ensam förmå vara väldigt tungt och kännas som enstaka skam. Påminn din dotter om att nära vänskap alltid börjar med en ytlig förbindelse och att det ibland gäller att vandra emot den ursprungliga känslan och ge upp för tidigt om känslan av avvisande uppstår alltför snabbt.
Alla nya intressen behöver ej vara dyra: att vara ute i naturen är återhämtande och gratis. Utöver detta existerar ju din dotter i en ålder var hon kan börja jobba extra på kvällar och helger. Min erfarenhet är att dem som känner sig ensamma ofta har många självkritiska tankar. Avslutningsvis undrar jag hur din dotters behov av social samvaro ser samt hur hon själv ser på sin ensamhet. Gör så gott du kan för för att underlätta för henne att etablera kontakt redan vid terminsstart.
Om hon är nöjd tillsammans hur hon har det och snarare äger problem med att omgivningen uppfattar att denna inte lever upp till bilden av hur man ska vara är det snarare detta som är problemet. Jag vet ju ingenting om din dotters personlighet, erfarenheter eller önskan om social samvaro, men personer som upplever mycket ensamhet tenderar att vara mer vaksamma på hotfulla sociala signaler och förväntar sig i högre grad att bli avvisade.
Att försöka addera nya intressen, sporter samt aktiviteter är ett väldigt bra sätt för att dels känna sig sysselsatt och dels för att hitta nya vänner. Motherhoods experter uppmanar föräldern i veckans fråga att titta närmare vid orsaken till varför barnet upplevs ensamt. för att vara extra vaksam och tro att andra ska avvisa en hänger i sin tur ofta samman med undvikanden snarare än beteenden som på längre sikt kan minska emotion av ensamhet.
Läsarfrågan: Mitt barn har inga vänner
Det blir lätt att man stannar hemma istället och då minskar chansen drastiskt för att etablera vänskapsrelationer. Hur kan jag peppa henne inför gymnasiet? Tack för din fråga! Med psykologen kommer hon att jobba med eventuella skamkänslor, öva på hur denna tar kontakt och behåller fokus utåt, vid den sociala situationen istället för att dras in i huvudets katastrofscenarion. Inventera i vilket som erbjuds där ni bor eller ifall det går att hitta digitala alternativ via nätet, kanske distanskurser i allt från matlagning till skrivarkurser eller sykurser.
Att fylla timmarna med givande aktiviteter istället för att passivt bli sittande med en skärm och scrolla sociala medier är något som även vuxna skulle behöva göra. Efter reklamen: Motherhoods expertpanel — din guide genom mammalivet. Försök erhålla ihop henne med nya klasskamrater så dem kan umgås på ett enkelt sätt: öppna upp ert hem eller erbjud dig för att skjutsa eller möta upp när hon önskar träffa dem efter skolan.
För vissa räcker gott och väl en person. Om ni känner igen något av ovan beskrivning hos din dotter tycker jag att ni bör söka professionellt stöd hos en psykolog vilket kan social ångest för då behöver man troligen ta tag i detta först.