Vit blomma med 6 ståndare
modell är flertalet fetbladsväxter. Knappen är i regel skild i två knapphalvor, vars fäste kallas konnektiv. Efter befruktningen växer fruktämnet till samt bildar den färdiga frukten med frön inom. Kronbladen kan vara fria från varandra fribladig eller hopväxta sambladig , som exempelvis hos klockväxterna. Stödblad kan sitta vid blomskaftets bas och blad på själva skaftet kallas förblad. Längst ner på pistillen sitter en förtjockning som är fruktämnet med fröämnen inuti.
dem enhjärtbladiga växterna har ofta två kransar tillsammans tre blad av likartat utseende, vilka brukar kallas kalkblad. Blomman är den del från blomväxterna som används för fortplantning [ 1 ]. Blommor med endast ett symmetriplan kallas zygomorfa , exempelvis lejongapsväxterna och ärtväxterna. Mitt i blomman finns det honliga organet, likt består av en eller flera pistiller samt längst upp på pistillen sitter det klibbiga märket där pollenkornen ska fastna.
Blommor existerar ofta färgglada eller doftande för att locka till sig insekter så att de kunna bli pollinerade.
Vitsippa - Anemone nemorosa
Blomaxeln är den del där skaftet övergår inom blomman. De kan vara olika många beroende på art och består av ett skaft, som kallas sträng, och en knapp såsom är toppen på ståndaren. Kronbladen är inom regel färgade och fungerar som skyltorgan till pollinerande insekter. Hyllebladens placering i förhållande mot fruktämnet varierar inom olika familjer och man brukar tala om översittande, kringsittande eller undersittande hylle se Pistill.
Foderbladen är ofta gröna eller bruna, fria eller hopväxta. Bisymmetriska blommor med endast två symmetriplan är typiskt på grund av exempelvis korsblommiga. Petaler är kronblad, sepaler existerar foderblad. Hyllebladen kan ofta skiljas i foderblad och kronblad.
Klematis – 10 vackra sorter och bästa skötseltipsen - Vi i Villa
Denna modell är baserad på studier från homeotiska mutationer hos bland annat backtrav Arabidopsis thaliána. En blomma som är specialiserad till att sprida pollen med vinden kallas vindblomma. Pollenkornen kan spridas från en blomma mot en annan med hjälp av exempelvis insekter.
Det kan också finnas en bikrona liksom är extra utskott på kronbladen eller kalken exempelvis hos rödblära eller påsklilja. Se även artikeln om blomsymmetri. Man kallar en färgglad växtdel radiärsymmetrisk aktinomorf om man uppifrån kan dela den i två lika delar, tre alternativt flera gånger genom centrum. I många fall består denna frukt endast av ett fröhus och saknar en omgivande köttig del liksom exempelvis äpple , apelsin och plommon besitter.
Organanlagen uttrycker tre olika genfunktioner som inom olika kombinationer bestämmer vilket organ som bildas. Ståndarna är ofta fria men kan existera hopväxta vid basen. Knappen innehåller pollenkorn samt öppnar sig när dessa är mogna. Hos en mutant som förlorat B-funktionen exempelvis, får vi foderblad istället för kronblad i andra blomorgankransen och pistiller istället för ståndare inom tredje blomorganskransen.
Det anlag som skall forma foderblad uttrycker bara A-gener, det som bildar kronblad A- och B-gener, det som bildar ståndare B- och C-gener och det såsom bildar pistiller slutligen enbart C-gener. I enstaka ring innanför kronbladen sitter de hanliga organen som kallas ståndare. Blommans blad sitter vanligen i två kransar och kallas tillsammans hylleblad. Dessa latinska termer används även på flera andra språk. Blommans funktion är att producera frön.
Under märket på pistillen finns ofta ett smalt skaft som kallas stift. Dessa genfunktioner utförs av transkriptionsfaktorer som reglerar genuttrycket i varje typ av blomorgan. Man vet numera ganska väl hur identiteten av blommans organ bestäms under blommans bildande. Innehåll flytta till sidofältet dölj. En del blommor äger sporre för nektar. Tepaler avser hylleblad var dessa inte är differentierade i foder samt krona, som hos kaktusväxter och magnolia.
Blommorna kan indelas i symmetrigrupper. Genfunktionerna kallas A, B och C-funktioner.