corjoke.pages.dev



Kungar och drottningar england


Lista över Englands regenter – Wikipedia

dem förstnämnda är kollektivt ansvariga inför den regerande monarken. Vid sammanträdet för samväldets regeringschefer inom Perth i Australien den 28 oktober meddelade regeringscheferna för de då 16 länderna tillsammans med brittiska monarken som sin statschef samväldesriken för att de nu kommer att verka samfällt till att lagen som reglerar tronföljden ändras därför att det äldsta barnet, oavsett kön, ärver kronan kognatisk tronföljd.

Buckingham Palace i London City of Westminster är monarkens officiella residens. Den nuvarande brittiska tronföljden har traditionellt varit agnatisk-kognatisk primogenitur , vilket innebär att ett yngre son har företräde framför en äldre syster. Utfärdande av bindande föreskrifter, sekundärlagstiftning samt utnämningar av övriga ministrar och en mängd civila, kyrkliga och militära ämbetsmän sker inom regel vid kronrådets sammanträden.

Drottning Elizabeth II var regent i 70 år, från hennes fars frånfälle 6 februari fram till sin egen död, och var den längst regerande brittiska monarken någonsin. Mönstret fortsatte med Edvard VII endast en skotsk kung med namnet Edvard tidigare och Elizabeth II ingen tidigare skotsk regerande drottning med det namnet. Storbritannien har ingen skriven konstitution utan bygger inom hög utsträckning på konstitutionell praxis under huvudsakligen engelsk rätt.

Ett exempel på hur detta fungerade var när drottning Viktoria ärvde tronen efter sin farbror kung Vilhelm IV likt enda barn till Vilhelm IV:s yngre samt framlidne bror, prins Edvard, hertig av Kent och Strathearn. Skottlands kung Jakob VI ärvde år den engelska kronan och, med temporärt avbrott — , kom de engelska samt skotska kronorna att vara förenade i ett personalunion under ett drygt århundrade.

Englands regenter

Kung Jakob VI av Skottland ärvde den engelska kungatronen som Jakob I av England efter den barnlösa Elisabet I :s frånfälle och de båda rikena hamnade därefter inom en personalunion. Samväldet är en slags frivillig kulturell fortsättning av det brittiska imperiet [ 7 ] , vars egentliga syfte samt funktion är luddig och inte är alldeles enkel att klarlägga: är den till till att tjäna medlemsstaternas befolkningar eller att upphöja den brittiska monarkin och tillfredsställa behovet från imperienostalgi.

Monarken är sedan Georg VI även överhuvud för den mellanstatliga organisationen Samväldet engelska : Head of the Commonwealth , dock just den positionen är inte per automatik ärftlig. I Bill of Rights som antogs efter den ärorika revolutionen i vilken den katolske Jakob II störtades under samstyret från Maria II och hennes man Vilhelm III angavs de institutionella ramarna för kungamaktens förhållande till parlamentet.

Storbritannien Förenade konungariket Storbritannien samt Nordirland är en konstitutionell monarki där landets statschef är en kung maskulinum eller regerande drottning femininum som tillsätts efter en inom lag fastställd tronföljd. Med unionsakten av tid uppgick även Kungariket Irland i kungariket. Personalunionen mellan Storbritannien och Hannover som funnits sedan kung Georg I upphörde därför Drottning Elizabeth II besteg tronen därför att denna inte hade någon bror.

  • Engelska kungahuset historia Englands riksvapen.
  • Englands blivande kung Storbritannien (Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland) är en konstitutionell monarki där landets statschef är en kung (maskulinum) eller regerande drottning (femininum) som tillsätts efter en i lag fastställd tronföljd.
  • Englands regenter ifrån Egbert Storbritanniens kungliga vapensköld sedan drottning Viktorias tillträde, innehållande Englands kungliga vapen i inledande och fjärde fältet, Skottlands i det andra och Irlands i det tredje.
  • Samväldet liksom organisation leds av dess generalsekreterare som väljs av medlemsstaternas regeringschefer. På samma sätt benämns även uttalanden från enskilda kungligheters hovstater metonymt som palatset vid vilket de formellt residerar vid: för tronföljarparet, hertigparet av Cambridge, existerar det Kensington Palace. När England och Skottland förenades till Storbritannien valde de brittiska kungarna att fortsätta med de regentnummer som ägde gällt för de engelska kungarna.

    Varje tid öppnar monarken parlamentets session i en ceremoni med trontalet , iförd Imperial State Crown. Frågan blev aktuell först när Vilhelm IV blev kung Skottland hade bara haft numeriskt värde kungar med det namnet tidigare. Då monarken är permanent bosatt i Storbritannien så representeras denne i de andra monarkierna som nämns ovan av 15 generalguvernörer Australiens generalguvernör inom Australien, Jamaicas generalguvernör på Jamaica, Kanadas generalguvernör i Kanada och så vidare och dessa fungerar som monarkens personliga representant i respektive land.

    Konflikten i synen på kungamakten mellan Karl I och parlamentsledamöter på talet ledde till kungens halshuggning och det Engelska inbördeskriget. Officiella uttalanden från den brittiska hovet The Royal Household brukar i engelskt språkbruk inom pressen benämnas metonymt som palatset engelska : The Palace , eller som Buckingham Palace ifall det gäller Royal Household , dvs för monarken eller monarkin i stort.

    Monarken har predikatet majestät. Med unionsakterna uppgick Kungariket England och Kungariket Skottland i ett förenat kungarike. Monarken delar ut utmärkelser i Storbritanniens belöningssystem , de flesta sker på inrådan av premiärministern och bereds dessförinnan i Cabinet Office för brittiska medborgare och Foreign and Commonwealth Office för utlänningar. I det liksom avses med det "kungliga preogativet" ingår åtminstone följande befogenheter ej uttömmande lista, eftersom detta i många fall bygger på en flera hundra år gammal rättslig doktrin och tillsammans med få vägledande rättsfall [ 3 ] :.

    Den engelska kungamakten begränsades i och tillsammans att Johan utan land tvingades utfärda Magna Carta år Henrik VIII bröt tillsammans med den romersk-katolska kyrkan på talet och etablerade den självständiga Engelska kyrkan. Som argument till Brexit hävdade förespråkare för det att oss väljer Samväldet i stället för EU , trots att organisationerna inte är jämförbara samt förhållandet mellan Storbritannien och tidigare nybyggarkolonier vilket Australien och Nya Zeeland skiljer sig avsevärt jämfört med tidigare kolonier som Indien samt Pakistan.

    Den brittiska monarken är även, plats för sig, statschef för 14 andra mäktiga stater benämnda som samväldesriken [ 1 ] , samtliga före detta brittiska dominier samt kolonier med Westminstersystemet :. Titeln som monark av Hannover ärvdes dock av den yngre levande brodern prins Ernst August, hertig från Cumberland eftersom den saliska lagen med enbart manlig tronföljd gällde i Kungariket Hannover.

    Sedan talet har det, sedan Huset Hannover uppsteg på tronen med Georg I , flora fram en oskriven sedvana att monarken ej deltar i rikets direkta styrelse, utan genom en underförstådd delegation överlåter den substantiva merparten av det kungliga prerogativet engelska : Royal prerogative powers , vilket är återstoden från den verkställande makt som av urminnes hävd härleds från monarken och som inte kodifierats i lag, till landets premiärminister och dennes ministär.

    Dagens brittiska monarki är linjär person som följer efter någon annan till både Englands och Skottlands tidigare monarkier. Huruvida Elizabeth II eller hennes hovfunktionärer tog ställning eller inte i Australiens konstitutionella kris där generalguvernör John Kerr avskedade premiärminister Gough Whitlam innan denne hann instruera drottningen för att avskeda generalguvernören är omdiskuterat. I Storbritannien räknas alltjämt St.

    The Royal Household är indelat i fem avdelningar: [ 15 ]. Den brittiska tronföljden påverkar därför även vem vilket är statschef i dessa länder. Det finns dock tre ämbetsuppgifter som enbart kan utföras av den sittande monarken [ 4 ] ;. När monarken agerar i kraft från exempelvis Nya Zeelands statschef så sker detta på inrådan av Nya Zeelands premiärminister samt dennes ministär, och inte på inrådan från Storbritanniens premiärminister och dennes ministär och således vidare.