Vad är spottkörtlarna
Blodprover stödjer diagnostiken. Akut sialoadenit är en inflammation i en spottkörtel, oftast parotiskörteln, orsakad från virus eller bakterier. Om infektion föreligger kunna man ofta pressa ut var ur utförsgången. Svullnad i spottkörteln ses i samband tillsammans alla spottkörtelsjukdomar. Mätning av vilosaliv och stimulerad salivbildning kan ge information om spottkörtlarnas förmåga till salivbildning. Spottkörtlarna kan drabbas av sjukdomar såsom inflammation, infektion, spottstenar och godartade tumörer eller mer sällan maligna tumörer.
Spottsten sialolithiasis kan drabba de stora spottkörtlarna, men existerar vanligast i glandula submandibularis och dess utförsgång. Med sialoendoskopi kan också spottstenar avlägsnas samt strikturer åtgärdas. De vanligaste orsakerna till spottkörtelsjukdomar är inflammation, virus, bakterier och neoplasier. Då och då uppträder komplicerande infektioner.
Spottkörtelsjukdomar
Barnet kan också ha feber och smärta. Behandlingen är baserad på den bakomliggande orsaken samt kan vara medicinsk eller kirurgisk. Symtomen existerar en långsamt växande svullnad utan smärta. Odlingar kan tas härifrån. Genom anamnes och klinisk undersökning ställs diagnos och eventuell bakomliggande orsak till spottkörtelsjukdomar. Vaccinationen ger dock endast skydd mot en av åtta undertyper av paramyxovirus, varför man med jämna mellanrum ser mindre epidemier av parotit.
Blodprover kan tas till att utesluta autoimmun sjukdom eller om bakteriell infektion misstänks. Tumörer växer långsamt och ger svullnad över spottkörteln utan smärta.
Spottkörtelcancer
Symtomlindrande konservativ behandling rekommenderas vilken består av kroppsvård av spottkörteln, antiinflammatoriska läkemedel, rehydrering och salivstimulering. De vanligaste symtomen vid akut sialoadenit existerar smärtsam svullnad över spottkörteln, feber och påverkat allmäntillstånd. Bakteriella infektioner, vanligen i parotiskörtlarna, ses oftast hos äldre dehydrerade patienter med försvagat allmäntillstånd.
Spottkörteltumörer är oftast benigna. Ibland förmå man känna ett konkrement i utförsgången. Symtomen vid spottsten är måltidsrelaterad smärta och svullnad i den berörda körteln. Den vanligaste spottkörteltumör hos vuxna är pleomorf adenom.
Vid akut sialoadenit rekommenderas god munhygien. Svullnaden kan vara öm eller oöm. Recidiverande juvenil parotit uppstår som återkommande svullnader ovan parotis. Ultraljud med eller utan punktionsbiopsi, DT, MR och sialoendoskopi görs om diagnos ej kan ställas med hjälp av anamnes samt klinisk undersökning. Benigna sjukdomar i spottkörtlarna existerar mycket vanligare än maligna. Exprimerad saliv efter massage av spottkörteln kan ofta vara vartillblandad.
De största spottkörtlarna är parotis-, submandibularis- samt lingualiskörtlarna, men det finns även flera mindre körtlar i munhålan. Körteln är svullen samt ömmande. Patienten kan ha akuta, återkommande alternativt kroniska symtom. Dessutom kan man hjälpa salivproduktionen genom att tugga tuggummi eller citron, alternativt genom att använda receptfria salivstimulerade läkemedel. Patienter med kronisk sialoadenit har återkommande svullnader samt smärta över spottkörtlarna som beror på minskat salivflöde eller stas.
Smärta vid palpation tyder vanligtvis på inflammation eller infektion. När eventuellt odlingssvar föreligger kan byte till riktad antibiotikabehandling utföras. Muntorrhet kan också förekomma, liksom lokala eller systemiska symtom på grund av infektion. Orsaker kan vara strikturer, stenar eller främmande kropp i utförsgången eller externt tryck från tumör. Vid kronisk sialoadenit avslöjar utredning tillsammans med ultraljud, DT, MR och sialoendoskopi oftast orsaken.
Antiobiotika ges vid misstanke om bakteriell infektion, vanligtvis flukloxacillin 1 mg x 3 inom 7 dagar. Spottkörtlarna producerar saliv som förs ut i munnen.