Tänker revolutionär
dock på denna tidpunkt gällde det inte socialismens förverkligande utan kapitalismens seger över feodalväldet.
Så skapas revolutionärer
Efter detta följde en tidsperiod av förbittrat försvar mot de reaktionära yttre fienderna, mot monarkernas s. Bourgeoisins handlingskraft övervann dessa hinder. Jobberiet florerade trots alla motåtgärder. Det är endast naturligt, att på olika tidpunkter, i olika utvecklingsfaser för proletariatet även uppstår olika problem och detta i inledande rummet problem av taktisk natur. Den existerar t. För de revolutionära proletärerna är icke formen utan klassväldet sakens kärna.
Han besitter sålt smöret och lappat pängarna. Många råkar inför denna baksluga fråga i förlägenhet: Vore det inte borgerlig taktik? Densamma finner oss under skedet för feodalismens avlösning av den kapitalistiska samhällsordningen. Under ett kvarts århundrade genomgick revolutionen flera stadier, som också kännetecknade bourgeoisins olika taktiska metoder gentemot godsägarna. Bourgeoisie började med uppror mot feodalväldet.
Pacifisterna och den sociala fredens förkämpar av Jaurès kategori , som irrar omkring med slutna ögon, beklagar övergången från försvar till anfall, som till dem betyder den stora revolutionsidéns undergång. således kämpade bourgeoisin, proletariatet utgör flertalet. En färsk period inträdde nu, en period av revolutionskrig, som objektivt befriade Europa. Men marxisterna måste inse vilket vanvett det är att titta frågan från denna synpunkt.
Det var dem som undergrävde livegenskapen i Europa. När bourgeoisin, som konstituerat sig som statsmakt, övergick ifrån försvar till anfall , betydde detta inom verkligheten tillväxt i revolutionär kraft. Det besitter bourgoisin gjort. Våldet spelade här vid detta nya kapitalistiska samhällets födelse rollen av barnmorska. Den världsrevolutionära processen, detta jättelika historiska framsprång, vars make mänskligheten ännu aldrig skådat, existerar sammansatt av olika element, utvecklingsgrader, vägar, metod, kampmetoder och värkande krafter, som genomför omstörtningen.
Om bourgeoisin tillgripit detta medel, får därför proletariatet göra det? Redan alltför länge besitter sådana argument mot proletariatets revolutionära taktik anförts: Uppror? I förhållande till socialismen och proletariatet har vi här naturligtvis att göra tillsammans en kontrarevolutionär kraft. Det är solklart, för att mellan den borgerliga och proletära utvidgningen, mellan den borgerliga och proletära expansionen förefinns identisk skillnad som mellan kapitalismen och kommunismen.
Dessa omständigheter förvärrades ytterligare av blockaden och den yttre klasskampen mot de kontrarevolutionära staterna. Revolutionen började såvitt man här överhuvud kan tala om en början och ett slut år Den slutade ungefär samtidigt med avslutningen av de napoleonska krigen och Napoleons fall. Finanserna råkade inom förfall. Redan Heinrich Heine insåg framför allt de napoleonska krigens jättelika historiska betydelse samt befrielsekaraktär.
Vi har här alls inte för att göra med en specifik egenhet hos den proletära revolutionen. Sedan organiserade den sin diktatur mot lantadeln, högg utan förbarmande in vid den, kämpade med alla till buds stående medel mol sammansvärjningarna, mot de kontrarevolutionära upproren o. Produktionsprocessen i landets inre led avbräck en oundviklig följdföreteelse i alla inbördeskrig och överallt härskade ruin och armod.
Det behöver inte begagnas grymma medel. Likaså vet var och en, att Napoleon inom förhållande till Europas monarker var en revolutionär kraft.
Tänker Revolutionär
Skrivet: Publicerat: Ffg. Publicerades ett halvår innan i tyska Die Kommunistische Internationale, n° 15, december , sid. Den som inte begriper denna skillnad begriper överhuvud ingenting. Det är klart, att sådan argumentation inte duger. Naturligtvis vet alla t. dem borgerliga betryggade sin ställning, organiserade en armé, som gick fram under tonerna av marseljäsen och skred snart från försvar till angrepp på sina fiender.
Ty naturligtvis var detta de revolutionära arméernas bajonetter som slutgiltigt rev sönder Europas multnande feodalistiska täcke. Den franska revolutionen, varigenom den för kapitalismen grundligt upptrampade stora landsvägen ytterligare jämnades, hade likaså för att genomgå en del skeden, som nog fanns varandra grundolika men ändå innebar samma världshistoriska; på klassvälde beroende sociala mening.