Förlusten av finland 1809
Den ordinarie befälhavaren i Finland, fältmarskalk Vilhelm Mauritz Klingspor , befann sig då i huvudstaden , och försvaret leddes av generallöjtnant Karl Nathanael af Klercker. Han var angelägen angående att slaget skulle drabba Sverige oförberett. Den svenska krigsberedningskommittén ansåg att de svenska styrkorna i Finland skulle ha svårt att försvara hela landet i händelse av ett ryskt anfall, och därför förberedde man en överraskande plan.
För kejsar Alexander var erövringen från det finska området endast ett nödvändigt ont för att upprätthålla förpliktelserna mot Napoleon, samt han behövde ett snabbt, oblodigt krig till att en gång för alla stävja arvfienden Sverige. I detta krig stöddes Sverige från Storbritannien , medan Ryssland stöddes av Republiken Frankrike ofta kallat första franska kejsardömet , samt dess talrika bundsförvanter bland andra Danmark-Norge.
Ordinarie överbefälhavare i Finland, Klingspor, anlände mot Tavastehus den 1 mars och övertog ledning över den svenska armén.
Överblick över kriget
Den enda svenska stödpunkten som återstod inom södra Finland var således fästningen Sveaborg. beneath tiden besatte ryssarna hela södra Finland. Kriget fick stora följder för det svenska riket, eftersom Sverige förlorade hela området Finland samt landskapet Österbotten till Ryssland. Sverige å sin sida var allierat med Storbritannien och skyddades av dess flotta.
Fördjupning
Fullständigt avgörande på grund av krigsutgången kom det faktum bli att landet också hade en knivspets i ryggen. Anfallets överraskningsmoment hade dock gått förlorat, och af Klercker drog samman sina trupper vid östra gränsen till Tavastehus i två brigader beneath ledning av överste August Fredrik Palmfelt samt överste Carl Johan Adlercreutz. Alexander I ägde skjutit upp sitt anfall till på vintern.
Detta dels för att inte behöva riskera att den brittiska flottan skulle uppträda inom Finska viken och att de finska trupperna skulle kunna få förstärkningar från moderlandet, dels för att hinna försäkra sig om Danmarks medverkan. Savolaxbrigaden bjöd på symboliskt motstånd nära Leppävirta och utanför Kuopio , men även den drog sig hastigt mot Uleåborg, fast följd av general Bulatov. Danmark—Norge Frankrike.
Ryssarna planerade och genomförde kriget med utgångspunkten för att området Finland och landskapet Österbotten skulle inkorporeras i det ryska kejsardömet. För det behövde tsaren också ett välvilligt Finland, vilket betydde att han var villig att gå långt i sina ansträngningar att hålla finländarna nöjda och pacificerade. Den svenske ambassadören i Sankt Petersburg , Curt von Stedingk såg mot att skicka hem underrättelser om ryssarnas uppmarsch inför den kommande kampen.
De förlorade områdena blev sedan ett storfurstendöme och blev därmed en del av det ryska imperiet fram till sin självständighet Den svenska regeringen var inte helt oförberedd på ryska aggressioner, utan var väl underrättad om situationen nära gränsen och man hade dessutom grundat ett krigsberedningskommitté som skulle sörja för planeringen inför det väntade kriget. En annan person, enstaka rysk kapten, reste på nyåret omkring likt handelsresande över östra Finland och avgav enstaka noggrann rapport om landets beskaffenhet, försvarsanstalter, spannmålstillgångar och befolkningens sinnesstämning.
Många av männen fanns veteraner från krigen mot Napoleon, krigshärdade soldater med hög stridsmoral, kunskap och disciplin. då våren kom och den svenska armén fanns fulltalig och förstärkt skulle man gå mot motanfall från norr och med hjälp från flottan, och förbanden i fästningarna i söder, återerövra hela Finland i en kniptångsmanöver. detta betydde att den fransk-danska invasionen aldrig materialiserades och att den ryska örlogsflottan höll sig i hamn under hela kriget.
Buxhoevden förlade sitt högkvarter dit några dagar senare. inom själva verket trodde han att hans position var väldigt prekär, och utgående ifrån dem uppgifter han hade, beordrade han reträtt. detta ryska anfallet genomfördes med tre kolonner: vid den vänstra flanken e divisionen, under generallöjtnant Aleksej Gortjakov , som marscherade in inom närheten av Fredrikshamn ; centralt den a divisionen, under generallöjtnant Pjotr Bagration , vilket marscherade in på vägarna vid Anjala ; och på högra flanken den 5:e divisionen, under generallöjtnant Nikolai Aleksejevitj Tutjkov , vilket marscherade in i närheten av Nyslott.
Kriget utkämpades som ett led i Napoleonkrigen. Den svenska fältarmén räknade ca 17 man, varav ca 7 man förlades till fästningarna Sveaborg och Svartholm. Ryska armén skulle därmed ett fåtal utdragna underhållslinjer. Danmark var allierat med Napoleon, och fransmännen, i förbund med Ryssland, sände stora truppförband under ledning av marskalk jean Baptiste Bernadotte, sedermera Sveriges kung Karl XIV Johan till Jylland för en planerad invasion i södra Sverige, och på grund från detta hot tvingades svenskarna hålla stora truppnumerärer förlagda till Skåne och norska gränsen.
Natten den 21 februari gick den ryska armén över gränsen utan officiell krigsförklaring. Den ryske ministern i Stockholm, David Alopaeus , besvarade alla anmärkningar rörande de ryska rustningarna nära Finlands gräns med att han inte kände till några sådana åtgärder. De laddade upp vid gränsen med 24 man som ställdes under general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden. Den ryske kejsaren bedyrade då: "Faran för till er land kommer ej från min sida.
Man hade skaffat sig detaljerade underrättelser om den blivande fiendens stridskrafter, krigsskådeplatsens beskaffenhet, befolkningens attityd och så vidare. Stridsmoralen sjönk också avsevärt i den svenska armén eftersom soldaterna tvingades ge upp sina hemtrakter utan att avlossa ett enda skott. Vid fälttågsplanens utarbetande ägde också överlöparen Göran Sprengtporten gett ryssarna råd och anvisningar. Gud är mitt vittne, för att jag icke eftersträvar en enda by från Er konungs stater.
Den ryska krigsplanen fanns väl genomtänkt och byggde på grundlig uppfattning om Finlands strategiska förhållanden. Kriget bröt ut som en konsekvens av att tsar Alexander I av Ryssland och kejsar Napoleon inom slutit fred i Tilsit i juli Uppgörelsen förpliktade Alexander I att gå mot angrepp mot Sverige ifall landet inte bröt sina förbindelser med Storbritannien och gick tillsammans med i Napoleons handelsblockad mot Storbritannien.
Den svenska armén skulle retirera i riktning Uleåborg , medan de södra delarna av Finland uppgavs och ockuperades av ryssarna och det svenska försvaret upprätthölls med stöd av fästningarna Sveaborg och Svartholm. Fästningen Svartholm kapitulerade för dem avancerande ryssarna den 18 mars och Åbo , Finlands urgamla huvudstad, föll den a.